Case Ockupationsmuseet

Ljus och mörker slåss elegant om makten på Ockupationsmuseet

De dunkla, låga, små källarrummen i Gestapos gamla huvudkontor är  inte riktigt lämpliga för  utställningar.  Därför var belysningen av utställningen på  Ockupationsmuseet i Århus också en svår nöt att knäcka. Men ljusdesignern Jonas Kongsbach har använt detta hinder för att skapa maximal kontrast mellan ljus och mörker. Det skapar en scenografisk spänning som  går in i     besökarens  kropp.

Ockupationsmuseet ligger i Århus gamla rådhus, som senare blev polisstation, och som från hösten 1944  fram till  befrielsen var  Gestapos högkvarter. De bevarade cellerna och källarrummen, där den tyska säkerhetspolisen förhörde och torterade motståndskämpar, utgör inramningen  för en utställning som berättar om vardag, motstånd och  Nazistiskt förtryck.

Berättande med ljus

Under   2020 genomgick museet, som tillhör Gamla stan, en stor renovering, bland annat genom  att belysa  utställningen. Jonas Kongsbach är ansvarig för belysning och teknik på utställningar gjorda efter 2015 i Gamla stan, och han har ansvarat för belysningen. Han har ett förflutet inom teatern och har lång erfarenhet av  att sätta  publiken på ett visst humör och skapa berättande med ljus:

– Jag sträcker mig   så långt  man kan mellan ljus och mörker på museet. I vardagsrummet har jag skapat dagsljusatmosfär. Här använder jag fönstren som  ljuskälla för att skapa en ljus och vänlig atmosfär, som står i kontrast till    tortyrrummet, där det finns mörkt och dystert ljus med offret  i mitten.  Mitt  fokus är att skapa en belysning som   stödjer berättelserna på bästa möjliga sätt.

Frågar man  chefen för Ockupationsmuseet  Søren Tange Rasmussen har ambitionen lyckats till fullo:

- I den dunkla korridoren där  en hakkorsflagga hänger lyses den vita delen av flaggan upp,   vilket skapar en dramatisk spänning mellan ljus och  mörker som gör håren på nacken stå upp.  Och i förhörsrummet, där det finns en docka  föreställande ett tortyroffer, har Jonas gjort  ljuset så att  det ser ut  som om solljuset skapar fängelsestänger. Det är imponerande väl genomfört.

En lampa – en utställning

Förutom         att  lokalerna var mycket mörka, krävde det låga taket, som på vissa ställen bara är 10-20 cm.   Jonas Kongsbach   behövde fläckar som var så små att man inte stöter huvudet mot dem, och i en design som passar  platsens anda:

– Det är viktigt att utrustningen har rätt uttryck när man ställer in den i originalrum  där de inte kan  döljas.  Jag  letade     efter små, subtila verktyg som inte stjäl fokus. I dessa rum  krävs det  inte mycket för att  lamporna  ska ta mer plats än vad vi vill  visa.  

Jonas Kongsbach hade mycket specifika  krav på lampans egenskaper:

"Lampan måste kunna  fokuseras och möjliggöra  ljusspridning så att   den bara lyser upp önskat område.   Ljuskällan i lampan fick också förses    med olika färgtemperaturer, så jag kunde göra både varmt ljus och kallt dagsljus.  Dessutom ska  lampan   kunna  återge rätt färger så att  föremålen sticker ut så  korrekt  som möjligt.  Ja, och då var  jag tvungen att  kunna  styra den med DMX, så jag kunde göra någon form av cykel eller rörelse med ljuset.

Han sökte sparring hos Jens Lind, chef på Gobo, som är en mångårig leverantör av   ljusteknik till Gamla stan, och som tillverkar belysning och levererar belysningsutrustning till museer och  andra utställningsplatser.

-  Jens och jag pratar samma språk, för han jobbar själv  med utställningar och han vet vilken utrustning  som fungerar optimalt  när det gäller  att få  den effekt jag vill ha. Jens är inte bara en leverantör för mig utan  väldigt mycket en sparringpartner, och han har hjälpt mig  att hitta rätt lösningar för utställningen.

  Jonas Kongsbach hade en ambition att använda ett minimum av utrustning men var  osäker på om han skulle ha tillräckligt med möjligheter med små fläckar.

Jens Lind rekommenderade små, kraftfulla armaturer från det svenska märket Ljusdesign.  En rälshöjd på  10 mm och en lamphöjd på  max 60 mm skulle ge markfrigång, och även om lamporna är små  visste Jens Lind att de skulle ge Jonas Kongsbach optimala möjligheter.

– Om man inte känner till lampan  – så tror man att den är så liten att den inte kan göra någonting.  När man har försökt använda den i olika installationer vet man  att den kan användas i många, säger han och tillägger: –

Jag har  använt den på Glyptoteket, där man behövde  spotlights  för att belysa det böjda guldmålade taket i entrén, som nästan försvann eftersom det  inte  fanns något ljus där uppe. Vi satte upp fläckar från Ljusdesign axel  till  axel, och det fick taket att lysa.  Så jag visste att om de kunde göra det på Glyptoteket,  kunde de också göra det i  ockupationsmuseets mörka rum.

Styrsystem skapar liv och ljus

Lamporna från Ljusdesign har  också fördelen att de kan styras med DMX och skapa den interaktivitet som  är ett viktigt inslag i utställningen.  Därför föll valet på platserna och operativsystemet CueCore2 från Visual Productions – allt  tillhandahållet av Gobo.  
Jonas Kongsbach har programmerat ljuset så att  det aktiveras av Pir Sensor (passiv infraröd sensor) på museet. Så när du går mot projektionen, som visar en tysk officer, i förhörsrummet, finns det en utlösare som startar förhöret och ljussekvensen. Och om du går in i utställningsrummen aktiverar en rörelsesensor ljuset i montrarna.

Att visningslamporna  bara tänds när det finns besökare är avgörande i ett museum där det ställs krav på  hur många lux de enskilda museiföremålen får utsättas för.
Föremålen  tål  inte  fluktuationer i temperatur och luftfuktighet, och eftersom lamporna placeras i montrarna var det ett krav att de inte skulle avge mycket värme.

Jonas Kongsbach har arbetat med scenografisk monterbelysning, där belysning av skyltar och föremål delas upp. Alla skyltar i  montrarna är bakgrundsbelysta  och framför skyltarna hänger föremålen och är sidobelysta framifrån. Det ger en 3D-effekt, där text och objekt  kan styras individuellt, så att objekten sticker ut och texterna lätt kan läsas.  

Søren Tange Rasmussen är entusiastisk över belysningen av  museiföremålen, som han kallar en svår disciplin: - Vi har lyckats  skapa en bra kontrast till rummens dunkel, där ljuset främst består av belysningen av  museiföremålen, man  dras helt enkelt till föremålen, som är utställningens brännpunkt.

Både Jonas Kongsbach och Jens Lind har en bakgrund inom teatern och rik erfarenhet av  belysning  i universum byggda  med landskap. Men att göra utställningsbelysning på en riktig plats, som till och med har varit Gestapos huvudkontor, har varit väldigt speciellt: – Här är  vi i de rum där  nazisterna torterade danska motståndsmän för inte mer än 75 år sedan. Den dramatiska verkligheten har spelat in i arbetet med belysning, det har gjort det  till  en fantastiskt spännande uppgift – och jag måste erkänna att den  ibland har gett  en klump i halsen, säger Jonas Kongsbach.

Verklighet eller fiktion. Jonas Kongsbach och Jens Lind har en gemensam passion: att berätta  historier med ljus. Och med ockupationen som tema kräver det full fart på scenografin i spelet mellan ljus och mörker